Direktlänk till inlägg 11 augusti 2011
Samuel och jag var ute på en liten promenad, pratade om allt, för vi kan inte umgås för oss själva här. Det är så svårt, vi kan inte ligga bredvid varandra i sängen hela natten, prata, gråta och bara håll om varandra - för här är de så vaksamma. Gustaf är överbeskyddande, inte om Erik, men om oss. Han tror att vi är små glasfigurer och går sönder.. Ella vågar knappt röra vid mig, eftersom hon tror att jag känner saknad efter min mamma, och det gör jag.
Men, det är skönt att krama Ella ibland, som på kvällarna då jag sitter och gungar fram och tillbaka på sängen, försöker få ut minnesbilderna ur huvudet, och bara skriker. Det är jobbigt här, faktiskt. Ni alla frågar hur det är i Linköping - och jag säger bra, men det är det ju. Skolan, läget, Albin, Joel. Men ni frågar inte om hur jag faktiskt har det där jag bor. Ni tar förgivet att jag ska må bra i fosterfamiljen.
Alla minnen är kvar i mitt huvud, de tar aldrig stopp. Jag ser inre filmer i mitt huvud, tidigare händelser visar gång på gång. Det är då jag bryter ihop, så ni vet.
SofieKarlsson.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 | 11 | 12 | 13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|